Utmaningen som kallas belgisk administration

  • Som alltid när man flyttar till ett nytt land så finns det vissa praktiska detaljer som måste fixas och dokument som ska fyllas i. Man kan ju tycka att det faktum att både Sverige och Belgien är medlemmar i EU och att man därför som svensk har rätt att bosätta sig i Bryssel och jobba utan någon form av visum eller liknande så borde kontakten med belgiska myndigheter vara begränsad. Men enligt regler så är det så att man som inflyttad till Bryssel måste skriva in sig i den kommunen som man bosätter sig i om man ska stanna mer än 3 månader. Det skulle innebära att i princip alla som kommer till Bryssel för praktik eller kortare kontrakt skulle behöva skriva in sig som boende i sin kommun. I praktiken så kan man väl kort bara säga att det inte riktigt händer.

    Det är nämligen så att man kan komma runt denna tre månaders-regel om man åker tillbaka till landet där man är inskriven minst var tredje månad. Anledningen till att folk vill komma runt detta har till största del att göra med att det verkligen är helt galet tidskrävande och komplicerat att skriva in sig i en kommun. Man skulle ju kunna tro att det var något som de har standardiserat och har rutin på vid det här laget men det är långt ifrån verkligheten. Jag har faktiskt haft vänner som varit i Bryssel i sex månader och påbörjade inskrivningsprocessen direkt när de kom dit men blev inte klara med allt förrän ett par veckor innan de skulle flytta tillbaka till sina respektive länder och då var det redan dags att dra igång hela processen för att flytta härifrån. Nu låter det här ju helt oöverkomligt men det borde tilläggas att även om systemet är helt sanslöst osmidigt så är de anställda på belgiska myndigheter många gånger trevliga och hjälpsamma och det är sällan kris och panik med att få allt gjort på studs.

     

    Lgh

     

    Det finns såklart väldigt olika erfarenheter från kontakten med belgiska myndigheter och mycket av detta beror på hur intrasslad i det belgiska systemet man är, dvs om man är inskriven, om man betalar skatt här, om man äger en bostad, har barn, ska gifta sig här and the list goes on.. Det beror även till viss del på vilken kommun man bosatt sig i eftersom det i bara Bryssel stad finns 19 kommuner som alla har olika bra service för sina invånare och olika mycket vana av oss expats (eller invandrare som vi egentligen är).

    Jag tänkte att jag kan dela av mig av min erfarenhet såhär långt så kanske ni får någon slags bild av hur det kan vara. Till en början så ska det sägas att jag bor i kommun som är van vid många invånare som kommer från andra länder är Belgien så det finns viss typ av struktur för att ta hand om folk som mig. Men jag kan ju knappast säga att min erfarenhet av kommunen är odelat positiv. För att få leva och jobba i Belgien i mer än tre månader så behöver man som sagt att skriva in sig i kommunen som sedan delar ut ett uppehållstillstånd. Jag gjorde så att jag ringde den del av kommunen som hjälper expats där de ställde en mängd frågor och sedan meddelade att polisen skulle komma förbi min lägenhet för att kolla så jag verkligen bodde på adressen som jag uppgett. Det som gjorde denna del lite krånglig var att man inte har någon som helst aning om när polisen känner för att svänga förbi och med 99% träffsäkerhet så kommer de medan du är på jobbet. Det här har de såklart förutsett så du måste ha satt upp ditt namn på ditt postfack eller ringklocka. Om polisen kommer när du inte är hemma, som såklart hände för mig och absolut alla som jag känner, så lämnar de en lapp där de säger att de varit förbi och att du ska ringa polisstationen. Vilket jag gjorde sisådär en 5-10 gånger innan jag fick tag på rätt person. Då ska du boka in en tid för att polisen ska komma förbi när du är hemma så de kan identifiera dig. Sagt och gjort, klockan 7:30 en dag mitt i veckan kom en poliskvinna förbi och bad i princip om att se mitt pass och sedan var hon klar. Hon hade med sig en lapp där det stod vilken tid som jag hade möte hos kommunen för att påbörja inskrivningsprocessen på riktigt. Problemet här var att det dröjt så pass länge för polisen att pallra sig förbi min lilla lägenhet så den tiden hade gått ut med ett antal veckors mån. Bara att ringa till kommunen, be om ursäkt för något man inte hade någon som helst makt över, och boka in ett nytt möte. Utrustad med alla dokument jag kunde komma på, anställningsavtal på franska, hyresavtal etc så klev jag in i mötet. En mycket trevlig kommunanställd tog emot mig men det hjälpte inte hela vägen fram. För i och med att jag är anställd av en svensk myndighet så är mitt anställningsavtal en härlig mix av svenska och belgiska villkor och ett av de svenska inslagen är att jag går under svensk socialförsäkring. Det innebar att jag behövde beställa ett intyg med en handläggningstid på ett par månader från Försäkringskassan för att lämna in till dem så att jag skulle få ut mitt ID-kort. Intressant nog var intyget, såklart, på svenska så jag misstänker att de förstod ungefär noll men ett par stämplar på pappret ifråga så var saken klar. ID-kortet som fungerar även internationellt som resedokument (så en klar uppgradering från våra svenska körkort) är också mitt uppehållstillstånd. Så här måste ändå belgarna få lite cred för att det inte behövs åtta olika dokument för dessa olika delar.

    Det här är alltså bara processen för att skriva in sig, från start till mål skulle jag tippa på att det tog 5-6 månader och 4 besök till kommunen som såklart bara har öppet under arbetstider.  Nu har jag ju också flyttat inom en och samma kommun ett par gånger och det här med att adressändra på internet är en gåva som ni i Sverige ska värna om. Här får man snällt traska ned till kommunhuset för att skriva på papper och visa upp ditt nya hyresavtal. Och för att göra det lite mindre smidigt så är det såklart inte samma del av kommunen som man ska gå till för detta som för allt ovan. Det fick jag bittert erfara efter att ha suttit i kö en halvtimme på fel ställe.

    Genval

    En annan del av belgisk administration som jag tack gode gud inte behövt bli inblandad i är det belgiska skattesystemet eftersom jag anses vara utsänd från Sverige och därför betalar svensk skatt. Så först och främst, grattis Sverige som får skatteintäkter från någon som aldrig utnyttjar svenska samhällets tjänster eller infrastruktur. Desto tråkigare för Belgien. Men mest roligt är det nog för mig, dels för att jag hade behövt betala de 48% som Belgien har som inkomstskatt, dels för att jag har sett hur skattedeklarationerna här ser ut och de kommer bokstavligen med en mindre bok som förklarar hur du ska deklarera dina intäkter. Så totalt oförståeligt är det och milslångt ifrån Skatteverkets app. Då ska vi inte gå in på de som jobbar som egna företagare vilket i princip är alla advokater på de större internationella byråerna. Det verkar helt ärligt omöjligt att få rätt. Men som sagt, än så länge kan jag stå vid sidan av och titta på när vänner och i viss mån kollegor kämpar.

    Så ja, det är helt klart en utmaning att ta sig an den belgiska administrationen men det brukar lösa sig och som sagt, mina erfarenheter är ändå att så länge som du har alla dokument i ordning så kommer det att ordna upp sig så småningom. Man får bara inte ha bråttom för det har då inte de belgiska myndigheterna.

    Med det sätter jag punkt för detta inlägg som skrevs ute på Flanderns landsbygd där jag sitter husvakt medan stora delar av umgängeskretsen har slutit upp med släkt och vänner för att fira påsk.

    À la prochaine, bisous!

  • Share it with your friends:

    Facebook
    Facebook
    TWITTER
    Google+
    http://www.renthia.com/2017/04/utmaningen-som-kallas-belgisk-administration/
    EMAIL