Isabelle Johansson - Mitt liv i Bryssel

  • 24 år gammal och precis klar med min masterexamen, hade jag bestämt mig för att nu fick det vara nog med att flytta runt i Europa och att det var Sverige som jag skulle bo i. Så råkade jag få ett erbjudande om att jobba i Bryssel och några månader senare så var väskan packad, hästen såld och jag var på väg mot Bryssel, en stad jag besökt en gång och mest kom ihåg för det ihållande regnet och ett överflöd av pommes frites.

    Som så många andra så kom jag till Bryssel med en anställning som hade ett slutdatum; jag och Bryssel skulle kila stadigt i ett år, varken mer eller mindre. Snart tre år så kan jag bara konstatera att det där klara slutdatumet inte riktigt är så tydligt längre och att lämna Bryssel känns i dagsläget avlägset. Men jag kan också konstatera att de flesta andra som var i samma läge som mig för knappa tre år sedan inte längre bor kvar och många har hunnit komma och gå under min ändå förhållandevis korta tid som Brysselbo. Detta är också något som präglat mitt liv här, man får helt enkelt vänja sig vid att många bara kommer att stanna under en kortare period. En bekant till mig beskrev livet i Bryssel som ett Erasmus för vuxna och det ligger något i det men det är också en sanning med modifikation. För mig, och de allra flesta andra icke-belgare som flyttat hit, så är Bryssel lika med EU men detta stämmer ofta mindre väl för de belgare som trots allt också bor i staden. Det innebär att man ofta känner att man befinner sig i en EU-bubbla där man träffar folk från världens alla vrår, men belgarna lyser med sin frånvaro.

    fullsizeoutput_229c

    Men hur ser då mitt liv ut i Bryssel och varför i all sin dar har jag valt att bo i den huvudstad med flest regndagar i hela Europa?

    Först och främst, det regnar faktiskt inte så mycket som man kan tro, och med en vinter som är betydligt kortare och mildare än de som Sverige ofta bjuder på så är klimatet ändå något av ett plus i kanten för Bryssel. Det som inte är ett plus är att kullerstenarna på trottoarerna ofta ligger löst vilket innebär att om man trampar på dem efter en regnskur så kan man vara säker på att få en liten dusch med vatten som förmodligen innehåller både det ena och det andra. Jag kan inte längre hålla räkningen på antalet gånger jag fått springa in på toaletten för att tvätta av byxbenet som dagens första jobbaktivitet.

    Som en av de otaliga Brysselbor som jobbar med EU-frågor så är det inte alltid den mest tydliga gränsen mellan vad som klassas som jobb och privattid i mitt liv. En del av jobbtiden kan innehålla delar som knappt känns som jobb medan diskussioner över en öl på Place Luxembourg en torsdag kan leda till att man får information som är ovärderlig för jobbet. Torsdagar på Place Luxembourg, eller Plux som det också kallas, behöver nästan en egen liten förklaring. Det är nämligen så att varje torsdag spärras torget framför Europaparlamentet av och massvis av de som jobbar inom EU-sfären strömmar dit för att fira att man ändå avverkat fyra arbetsdagar av fem. Ett tips från coachen är att börja röra sig därifrån senast runt 22-tiden, dels för att fredag trots allt också är en arbetsdag, dels för att det sedan ofta blir riktig fest som barerna inte är rustade för.

    Utöver barerna runt Plux så finns det ett överflöd av ställen i Bryssel där man kan få smaka på riktigt god belgisk öl men också andra drickbara alternativ för de som inte är ölfrälsta. Place Saint-Boniface och Place du Chatelain är två andra torg som båda bjuder på varsin ståtlig kyrka men också trevliga och välbesökta barer samt restauranger som bör besökas, men det här med mat kommer vi säkert tillbaka till i ett senare inlägg. Hur som helst, att dricka ett eller två glas efter jobbet någon eller några dagar i veckan är en del av den belgiska kulturen och vi vet ju alla att man ska ta seden dit man kommer. Det är åtminstone något jag lever efter och för den ekonomiskt lagda som nu börjar dra öronen åt sig så bör det tilläggas att en öl många gånger är billigare än vatten, just saying..

    pedro-carballo-198823

    Som gammal inbiten hästtjej så blev abstinensen till slut för stor och ett par kvällar i veckan spenderas i ett stall ute på landsbygden i Flandern. Det har inneburit att antalet gymbesök minskat ner till en väldigt, väldigt låg nivå men att spendera en timme på en häst som ogärna springer snabbare än han måste tar även det sin beskärda del energi. Men för den som gillar att träna så hoppas jag att denne inte lider av beslutsångest då Bryssel har ett imponerande antal gym att bjuda på och många av dem till riktigt bra priser med roliga gruppass. Jag har turen att ha en bästa vän som är inskriven på samma gym som mig och som inte gärna tränar själv så hon är duktig på att tjata dit mig de kvällar som inte spenderar med halm i håret eller där fokus är på kaloriintag snarare än att göra av med kalorierna som man fått i sig under dagen. Och en liten inflygning när jag ändå är inne på kalorier; om man vill ha varm mat till lunch (vilket jag vill ha) så får man ta med sig sin lilla matlåda till jobbet eller vänja sig vid att äta samma soppa dag efter dag. Här är det klart övertag för mackor och i viss mån sallader som råder.

    Nu har ni nog bättre koll på mina vardagar än många i min familj. Men vad gör jag under helgerna egentligen? Först och främst måste jag vara ärlig med att säga att jag fortfarande gillar att flänga runt i Europa och har familj och vänner som gillar detsamma så en hel del helger spenderar jag på annan ort eller med besökare som ska tas omhand. De helger som spenderas i Bryssel är i stor del uppbyggda runt det faktum att det mesta är stängt här på söndagar. Så om man vill veckohandla mat eller en ny tröja så är det lördagen som är enda chansen. Dagtid lördagar går alltså åt till att se till så allt som behöver inhandlas faktiskt blir köpt men att klämma in en liten lunch eller fika brukar alltid kunna prioriteras. Helgkvällar spenderas allt som oftast i goda vänners lag där det brukar kretsa kring mat och dryck men ibland även någon form av spel. Tips nummer två från coachen; erfarenheten säger att de kvällar som man vill stanna ute länge i minsta möjliga mån ska vara fredagar eftersom det är trist att sova bort hela lördagen och sen få handla sin mat på en pytteliten affär där priserna är skyhöga och där sortimentet är milt sagt begränsat.

    Även om det mesta är stängt på söndagar så är många caféer och restauranger öppna under dagtid så söndagar inleder jag gärna med en brunch, antingen hemma hos någon med lite nybakat bröd som man plockar upp på något bageri eller ute och då helst på favoritstället La Fabrique eller Garage à Manger. Om det är den senare av de två så tar jag oftast en sväng in i deras bokavdelning som kallas Pêle-Mêle. Den består av redan vältummade böcker och inte bara på franska eller flamländska utan deras utbud på engelska böcker räcker mer än väl även om man är som jag, en frekvent besökare.

    hector-martinez-94875

    De helger med väder som tillåter utomhusaktiviteter så är en favorit att ta med en eller flera kompisar tillsammans med lite plockmat till en av parkerna. Min absoluta favoritpark kallas Parc Tenbosch och för er som är Notting Hill-fan så kommer ni förstå varför jag återvänder till just den här parken då den är fantastiskt lik den som Julia Roberts och Hugh Grant i filmen bryter sig in i. Om man vill ha lite mer yta eller kanske har en hund som behöver rastas så är det Bois de la Cambre som man ska bege sig till. Här finns en liten sjö som jag, när andan faller på, brukar spinga runt men där man också kan hyra små roddbåtar och försöka att inte krocka med alla andra. Bois de la Cambre är faktiskt inte en park i dess strikta benämning utan en del av belgiska landsbygden som går in som en enklav in i Bryssel så går man tillräckligt länge får man sällskap av kor.

    Nu är det dags för mig att sätta punkt för det här inlägget och ägna resterande del av söndagskvällen till min nya tradition; hemma-spa.

    À la prochaine, bisous!

     

  • Share it with your friends:

    Facebook
    Facebook
    TWITTER
    Google+
    http://www.renthia.com/2017/04/isabelle-johansson-mitt-liv-bryssel/
    EMAIL